Att söka glädje

image
Min mammas sjukdom har format mig en hel del. Utan all denna skit skulle jag inte vara den jag är idag. Ett av mina mål är att göra så många andra som möjligt glada. Jag vill känna det här lyckoruset av att vara anledningen till att någon ler och känner sig uppskattad. Jag vet inte om det är ett bra sätt att hantera smärta och sorg på, att sätta någon annan i fokus för en liten stund, men det får mig att må bra. Varför gör jag så egentligen!? Är det för min skull eller för andras!? Är det för att jag, om så bara för en liten stund, ska slippa vara osynlig, slippa känna mig otillräcklig och som en i mängden? Borde jag vara nöjd eller ledsen över hur de här 6 åren har format mig?
Ibland när svackorna dyker upp kan livet kännas bra orättvist, Tänk vad en kram kan göra då! ❤️
jag
Bibi
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst