Livet är stort...

sommar_2013_054
Det har gått 6 år och sorgen hanterar jag mer eller mindre varje dag. Vissa dagarna är riktigt jobbiga medan vissa dagar är som vanligt, som om det bara är att plocka upp telefonen och ringa henne.
Sedan jag fyllde 18,vilket är en evighet sen har jag sagt att jag vill tatuera mig. Mamma har alltid varit den största motståndaren till det och jag har fått höra henne åsikter och argument.

Mamma!

Jag lyssnade på dina kloka ord som att en tatuering är för evigt, att när den väl är gjord går inget att ångra. Jag vet hur gärna du inte ville att jag skulle göra en så jag bestämde mig för att inte göra en förrän jag verkligen hittade något jag kunde leva med för resten av mitt liv, något som kan vara en del av mig utan ånger.
För ett år sen visade du mig det jag hade letat efter. Tänk att jag hade haft det sedan jag var 15 år. Det var meningen att jag skulle hitta ditt brev till mig just då, i det brevet fann jag det som egentligen är en självklarhet men som man ibland måste påminna sig själv om. Det var som om du pratade till mig när jag mådde som sämst.
Mamma, jag vet att du är den största motståndarena till att jag skulle tatuera mig men jag hoppas att du förstår när jag säger att jag gör allt för att behålla dig i mitt minne och mitt liv, även när du inte längre finns att krama. På det här sättet är en del av dig alltid med mig, synligt.
Det är inte förrän nu som de orden du skrev till mig har fått så stor betydelse. Det är inte förrän nu jag förstår innebörden.
Livet är stort mamma och jag ska ta mig tusan leva det på ett sätt jag inte behöver ångra.
Tack för ditt brev det har gjort stor skillnad.
Jag älskar dig!
(H)Bibi
Tack till Wez på Blue bird tattoo som hjälpte mig göra något jag aldrig kommer att ångra!
jag
Bibi
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst