Skuld

På Wikipedia kan man läsa om skuld, en känsla framkallad av samvetet som kan vara reell eller neurotisk. En jämförelse görs med samvetskval som innebär en konflikt mellan personen och personens idealjag.
Mitt ideala jag skulle gå regelbundet till min mamma och stötta henne i sin sjukdom. Ge henne den mänskliga kontakt som vården inte har tid med. Typ så. Mitt verkliga jag går dit 1g/vecka ca och känner samvetskval när jag skjuter på det en dag till och en till. Mitt mästrande jag säger då att jag denna vecka ska gå till mamma TVÅ gånger för att jag missade förra veckan... Mitt logiska jag säger till de där andra, glöm inte känslan i handlingen.
Jag vill hälsa på henne som en kärleksfull handling. Inte av skuld. Jag önskar hon kunde prata med mig även om det vore rappakalja. Jag blir handlingsförlamad där. Köper med mig frukt, arrangerar det tjusigt på ett vackert glasfat. Ibland köper jag blommor. Jag vet inte varför. Så att personalen ska tycka att jag är en god dotter? Idag tog jag med nybakade bullar vilket känns mer logiskt. Doften, smaken, det kan hon kanske fortfarande uppskatta? Demensen kan ju förstöra alla sinnena förstås. Men hon äter oftast det man ger henne. Men nu hade hon nyss fikat. Så en smula fick hon men resten hoppas jag de ger henne innan de blir torra och tråkiga.
Låt mig aldrig få dö på det viset.
Och så nästa hugg av skuld, hur kan jag låta henne göra det?
Och så den logiska besserwissen, vad annars kan du göra?
member
Tina
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst